Debatten kring de norska terrorattentaten har hittills varit fattig och förutsägbar, åtminstone i traditionella media. Och den har haft en kraftig slagsida mot terrorismen som idé snarare än som praktik. 90% av alla debattinlägg och kommentarer handlar om terroristens tanke- och idévärld. Det är hans radikala åsikter som har hamnat i centrum. Intuitivt tycks såväl journalister som forskare söka förklaringsfaktorer till attentaten genom att spåra ursprunget till mannens högerextrema idéer, jämföra dem med andras, hitta likheter och skillnader med åsikter företrädda av allt från Sverigedemokrater till obskyra romanförfattare.
Det förefaller ganska uppenbart att sådana analyser inte leder någon vart. Underliga åsikter kommer alltid att finnas och det finns varken möjlighet eller anledning att utrota dem. Fokus borde istället helt klart ligga på att förstå terrorismen som praktik, och i synnerhet de i mycket okända krafter som får idéer att leda över i konkret och exceptionell handling. Här skulle jag gärna höra mycket mer av vad erfarna forskare på området har att säga. Iakttagelser som att mannen förutom sitt högerextrema engagemang och vilsna nätsurfande även var en inbiten dataspelsnörd, att han via nätet hittade både recept på och ingredienser till sprängladdningar och att han lätt kunde komma över kraftfulla skjutvapen genom medlemskap i en eller annan skytteklubb är en bra början, men inte mycket mer. Frågan man ställer sig är framförallt varför inte många fler personer med liknande övertygelser blir faktiska terrorister?
