Den siste samurajen

I filmen ”Den siste samurajen” (från 2003), som visades på SVT i fredags, får Tom Cruise i uppdrag att lära ut amerikansk krigföring – så som den praktiserats i det nyligen avslutade amerikanska inbördeskriget – till Japan och dess kejserliga armé. Det är 1870-tal och den nya, västorienterade Meijiregimen har just etablerats. Det leder till tidernas kulturkrock på det militärtekniska området. Hjälten tvingas nästan genast in i striden mot samurajerna och deras månghundraåriga krigarkonst, tas till fånga av dessa men blir snabbt ”omvänd” till samurajernas sätt att se på krig och kamp. DN menade i en notis att filmen är extremt ytlig, och det må väl ligga någonting i det – men vad kan man förvänta sig egentligen av en dylik Hollywoodproduktion som med sina kostsamma scener är finansiellt piskad att se till att ”vanliga amerikaner” i massor går och ser filmen? Dessutom beror det på perspektivet: bortom diskussionen om själva de konstnärliga kvaliteterna, blev filmen för mig ett förvånansvärt lovvärt försök att problematisera 1800-talets tekniköverföring från väst till Japan. Filmen är som gjord för att exemplifiera det som i akademisk teknikhistorisk forskning kallas ”indigenous technologies”, med fenomenet att äldre, inhemsk teknik skoningslöst sopas bort till förmån för ny, modernare teknik som anländer utifrån. Detta trots att den äldre tekniken ofta inte alls är ”sämre” i någon objektiv mening; den tekniska utvecklingen är inte per definition att jämställa med ”framsteg”. När det gäller samurajerna representeras detta som brukligt är av en antydan om den traditionella kulturens andliga överlägsenhet, som traditionellt varit förenad med en överlägsenhet i krigets materiella praktik, men som nu, i slutet av 1800-talet, bryts mot det hastiga västerländska materiella avancemanget. Det är kluvenheten i detta som filmen handlar om, och Tom Cruise förmedlar tvetydigheten på ett pedagogiskt sätt, med gestaltandet av hur det kan vara att för en framstegets apostel plötsligt tvingas till insikt om traditionens makt och tragiken i det antingen-eller som i mötet mellan öst och väst tycks så oundvikligt. Bra stoff, inte minst som en historiskt bakgrund till en djupare förståelse av det som numera händer i Kina vad gäller teknisk utveckling.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: