Energitinget (andra dagen)

På torsdagsmorgonen lyssnade jag på en tankeväckande session om oljans sinande. En intressant kombination av föredragshållare från myndigheter, politik och industri gjorde det hela lyckat. Hans von Knorring, tidigare UD-rådgivare, noterade att den väntade ”oljepeaken” egentligen aldrig diskuteras politiskt längre som ett problem; det som diskuteras är istället pris, miljö och importberoende. Kanske kan man säga att peaken har internaliserats i andra frågor. Intressant är dock att flera peakar i västvärlden, med USA-peaken som första exempel år 1971 och senare bl.a. Norge år 2000, så uppenbart ökar beroendet av olja från andra, ”mindre pålitliga” delar av världen. Per Bolund, riksdagsledamot för miljöpartiet, gav sitt perspektiv på tillväxten som någonting kvalitativt, inte bara kvantitativt; fokus i debatten måste bli mer på det förra. Oscar Kjellberg från JAK utvecklade ett synnerligen intressant tänkande där den sinande oljan kopplades ihop med ett mer övergripande nationalekonomiskt tänkande. Han menade att vi står inför en radikal anpassningsperiod till ett lågenergisamhälle men med bibehållen högteknologiskt kultur. Under denna övergångsperiod blir så gott som allting som baseras på naturråvaror kontinuerligt dyrare på ett sätt som tvingar världens centralbanker att tänka på ett helt nytt sätt kring begreppet ”inflation”. En ”inflationstsunami” är nu på väg att svepa in över världen. Magnus Swahn från Conlogic slutligen slog ett slag för att vi måste ha ett mycket brett och diversifierat perspektiv på övergången till framtidens samhälle: vi måste båda utveckla och sprida ny teknik, och vi kan inte nöja oss med att bli mer energieffektiva utan måste dessutom anstränga oss för att minska energiförbrukningen i absoluta termer, vilket bland annat gör det nödvändigt att minska transporterna (vilka nu tvärtom ökar oerhört snabbt!). Patrik Kihlbom från Volvo var inte lika övertygad om det senare. Men argumentet att vi, med ingenjörsjargong, måste skruva på en väldig massa små och stora rattar samtidigt, istället för att leta efter en enda sak som skall lösa allt i ett slag, var nog på det hela taget en ny trend som håller på att etablera sig nu jämfört med förra årets Energiting. Efter miljöminister Andreas Carlgrens anförande med efterföljande debatt, som inte bjöd på många överraskningar, lyssnade jag på ett par föredrag om koldioxidavskiljning och –lagring. Jag kan inte låta bli att se på detta som någonting i grunden ganska absurt – eller har jag inte hängt med i utvecklingen? Är det kanske som i kärnkraftbranschen, att vi nu står på allvar inför en era där den nya infrastrukturen i första hand kommer handla om att göra sig av med problematiskt avfall medelst gigantiska ledningsbundna nätverk? I kärnkraftfallet handlar det om enorma projekt i underjorden för lagring av använt kärnbränsle och avfall, och i fossil energiproduktion handlar det nu om att fånga in koldioxid och för den ned i marken eller havet med hjälp av väldiga system av rörledningar. Lars Strömberg från Vattenfall och Björn Berger från StatoilHydro målade upp det hela som någonting ganska självklart. Men jag förblir skeptisk. Tingets sista session blev för mig just en kärnavfallsdiskussion. Det blev en bra kontrast mellan Sten Kjellman från SKB, som presenterade företagets KBS-3-lösning som en problemfri och mogen metod att förvara avfallet, och Johan Swahn från Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG), som tvärtom argumenterade skickligt för att hela processen har gått till på ett felaktigt sätt och att SKB låst sig in i en lösning baserad på tänkande från 1970-talet. Det resulterade i en intressant känsla av tvetydighet som nog var ganska illustrativ för åhörarna. Daniel Westlén från Reaktorfysik på KTH stampade sedan in med ett friskt ingenjörsföredrag om transmutation. Någon samhällsdimension fick inte i rum i detta, men det var intressant hur han vidgade begreppet transmutation till att innefatta så gott som alla typer av kärnklyvningar i använt kärnbränsle. Han konstaterade också att acceleratordriven transmutation förmodligen aldrig kommer att kunna bära sina egna kostnader, att det med andra ord måste investeras i det av andra än rent ekonomiska skäl.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: