Tibet som skräckvälde

Med dold kamera i Tibet” var namnet på en brittisk dokumentär som visades på SVT igår. Exiltibetanen Tash Despa reser som ett slags spion tillbaka till sitt hemland och tillbringar 3 månader där med att försöka få intervjuer med personer som utsatts för kinesiska övergrepp och han försöker också filma allt som inte får filmas. Jag irriterade mig en aning på den övedrivna spionromanstonen, där reporterns risktagande ständigt framhävdes. I grunden var det dock en bra dokumentär, även om jag kan tycka att det egentligen inte framkom någonting i grunden nytt. Bilden som frammanades av dagens Tibet var den av ett outhärdligt skräckvälde, kontrollerat med järnhand av kinesisk polis och militär. Intellektuellt var kanske den bästa frågan som ställdes: vad händer när människor fortsätter att förtryckas dag för dag, år för år? Tash Despa tror på ett i slutänden oundvikligt uppror av det slag som man försökte sig på nyligen. Men en mer realistisk prognos är kanske, som Slavoj Zizek nyligen skrev i DN (i en artikel som inte heller den innehöll något egentligt nytänkande) att den tibetanska kulturen snart kommer att ha ungefär samma status i Kina som den indianska i Amerika. Skräckväldet upphör gradvis i takt med att tibetanerna förvandlas till ”goda kineser”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: