Grigorij Pasko och naturgasen i Östersjön

Det har varit tyst nu sedan ett tag om den omdebatterade Östersjöledningen för naturgas som ryska, tyska och holländska bolag vill bygga för att öka leveranserna och leveranssäkerheten för rysk naturgas till Västeuropa – gasbolagen har som bekant förenats i pipelineföretaget Nord Stream, ett tysk-engelskt namn där man kan notera att ordet ”Nord” är ett vanligt ryskt sätt att anspela på någonting germanskt i positiva ordalag, ungefär som i den beryktade Moskvateatern ”Nord-Ost”. Man skulle förstås ha kunnat döpa företaget till North Stream (som en parallell till gasledningen South Stream som ryska och italienska intressen vill bygga i Svarta havet), men det skulle ha en annorlunda, alltför anglosaxisk klang. ”Nord” däremot klingar suggestivt, hjältemodigt och historiskt – kanske i alltför hög grad, menar nog somliga av de balter och polacker som vill jämföra Nord Stream med Molotov-Ribbentrop-pakten.

Nyligen fick jag ett bra tillfälle att tänka till lite mer i kulturella och historiska termer ifråga om Nord Stream, särskilt i dess Östersjösammanhang, då den ryske journalisten Grigorij Pasko intervjuade mig. Han har rest runt i hela Östersjövärlden på jakt efter olika perspektiv på den planerade gasledningen. Pasko samarbetar med advokaten Robert Amsterdam, som också företräder bl.a. den fängslade oligarken Michail Chodorkovskij. Artiklarna om Nord Stream finns på Amsterdams sajt, www.robertamsterdam.com, där även intervjun med mig har lagts upp.

Pasko är en mycket speciell journalist som inte har haft det lätt. På det hela påminner han mig framförallt om Aleksandr Nikitin som jobbar på miljöorganisationen Bellona i Oslo och som jag intervjuade i forskningssyfte förra året. Pasko är f.d. marinofficer och greps av den ryska polisen 1997, då han arbetade för den ryska Stillahavsflottans tidning Bojevaja Vachta. Han anklagades för spioneri och för att ha spridit statshemligheter. Efter ett och ett halvt år i häktet frigavs han, men den ryska militären överklagade domslutet och Pasko dömdes i december 2001 av en militärdomstol till fyra års fängelse för förrederi och spioneri. I själva verket hade han avslöjat hur den ryska armén hade dumpat radioaktivt avfall i Japanska sjön och han hade under en längre tid rapporterat om korruption inom den ryska armén. Amnesty ansåg att domen var politiskt motiverad och ”adopterade” Pasko som samvetsfånge med krav på att han omedelbart skulle friges. Han frigavs mot borgen den 23 januari 2003.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: