Bonn, Rhen och det romerska Tyskland

Att anlända till Rhen efter tio dagar i Berlin och östra Tyskland är som att komma till en annan värld. För den som vill lära känna Tyskland med dess kontraster och paradoxer kan jag verkligen rekommendera en sådan resa från öst till väst: från det halvt förfallna, halvt återuppbyggda öst med dess mörka naturmystik och tunga preussiska arv till de franskt längtande städerna på Rhens vänstra strand med minnen av Rom, med sorglöst romantiska medeltidsborgar omgivna av vinbergen som söker solen – en trivsam västtysk idyll uppblandad med tysta, men allestädes närvarande spår av de allierades gruvliga vedergällning mot Nazityskland i form av sönderbombade städer. Och i arkivmaterialet som jag tröskar mig igenom dessa dagar låter sig ytterligare rhenska stämningar anas, i vilka stoltheten över Tyskland och viljan till återförening bryts mot den bonnska republikens provisorium och de många ex-nazisternas kvardröjande närvaro på ledande poster i förvaltning och näringsliv. Förmodligen var det först med Willy Brandt som förbundskansler, alltså från 1969, som Västtyskland på allvar kunde börja umgås med sig självt i mindre stela former.

Till mina favorittillhåll i dessa rhenska trakter hör utan tvekan den tidigare förbundstyska huvudstaden Bonn, som efter politikens flykt till Berlin inte alls gått den stagnation till mötes som dess invånare befarade när de motsvarande besluten togs under återföreningsyran. Det är en trivsam, ekonomiskt välmående universitetsstad något större än Malmö, ännu med ett stort antal politiska och statliga institutioner och med en befriande naturlig inramning i form av Rhen och Siebengebirges skogsklädda kullar i bakgrunden. Stadens störste son Ludwig van Beethoven står staty på torget omgiven av sporadiska rester av byggnader i rhensk rokoko och av den gamla Münsterkyrkan i fin romansk stil. I den stämningsfulla kryptan förvaras gamla benrester av romerska kristna som hittats under en renovering. Den betydligt större grannstaden Köln har jag personligen inte mycket till övers för, men om jag fick ett bra erbjudande om ett jobb på universitetet här i Bonn skulle jag nog ta det – eller är det bara mina gamla goda minnen från ett par månaders vistelse här för tio år sedan som kittlar? Det var när jag bodde på det tysk-baltiska Schloss Annaberg under förevändning av en intensivkurs i estniska, varvid vi också hann med att på den stora valdagen 1998 dricka champagne med Gerhard Schröder

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: