Rhenromantik

Där Rhen är som mest romantisk, mellan Bingen och Koblenz, är dess dal alltför trång för att några större städer skulle ha kunnat ta form; istället ligger en rad ministäder på rad, var och en med rester av medeltida ringmurar, gotiska kyrkor och förförisk korsvirkesbebyggelse. Högre upp på Rhens sluttningar vakar de gamla borgarna, som numera oftast gjorts om till hotell och restauranger…

På gamla oljemålningar från 1800-talet, då många romantiskt sinnade konstnärer från hela Europa kom hit till Rhendalen och ställde upp sina stafflin invid vattnet, ser man städerna och byarna här i ett förfärligt skick, det var en hopplöst fattig och förfallen värld. Ändå anade man på suggestivt vis en rik förflutenhet: därom vittnade resterna av urstarka stadsbefästningar, smutsiga men konstnärligt utformade korsvirkeshus, till synes överdimensionerade, himmelslängtande kyrkor i höggotisk stil osv. Heinrich Heine lät sig inspireras av denna känsla av svunnen rikedom i berättelsen ”Der Rabbi von Bacharach”, som jag inte kunde låta bli att tänka på när vi igår gjorde en utflykt till denna lilla stad, Bacharach. De nutida borgarna i Bacharach har inte försummat tillfället att utnyttja Heines berättelse, som kretsar kring religiös tolerans, i marknadsföringen av sin stad.

Och hur mår då den rhenska romantiken och den bacharachska toleransen efter Förintelsen? På de där gyttjiga stränderna löper nu sedan länge dubbelspåriga järnvägar och bilvägar – inte bara på ena sidan av Rhen, utan på båda – medan pråmarna kommer lastade med asiatiska containrar och stenkol från Ruhr för vidare transport upp mot södra Tyskland. Godstågen bullrar förbi med bara en minuts mellanrum (inte undra på att den tyske trafikministern Wolfgang Tiefensee nu är på desperat jakt efter nya metoder att minska trängseln i det tyska järnvägs- och motorvägsnätet!). Men de flesta av dessa senmoderna, globaliserade flöden har inte tid att stanna till i Bacharach. Desto viktigare för regionen är istället turisterna från hela världen som promenerar längs de gamla gränderna och befolkar hotell och restauranger. Särskilt tycks det dock vara 40-talister från andra västländer som låter sig lockas; det verkar som om både yngre generationer och människor från andra delar av världen föredrar de hippa storstäderna framför denna rhenska romantik. 

Hur som helst: om det ekonomiska hotet om Europas nedgång till följd av Asiens uppsving på 2000-talet stundom låter ana ett framtida Europa reducerat till ett enda stort turistiskt museum över en svunnen, underbar kultur, då är det städer och landskap som dessa som utan tvekan går i bräschen. Utan turismen skulle dessa orter snabbt förfalla igen till sitt gamla 1800-talsskick.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: