Östersjöfestivalen: musiken som integrerande kraft?

Den pågående Östersjöfestivalen, med klassisk musik från olika delar av Östersjöområdet, torde var ett unikt fall av samarbete över havet. Arrangemanget är egentligen helt sensationellt för regionen och saknar motsvarighet inom andra verksamheter. Mycket av ”Östersjösamarbetet” är ju tyvärr mest fint prat och mindre handling, mycket byråkrati och mindre verklig dynamik – men i den klassiska musikens värld är det verkligen helt tvärtom: några av världens allra främsta dirigenter, kompositörer, orkestrar och solister möts i Stockholm och på andra orter runt havet (vissa konserter äger till och med rum ute på havet självt!): Salonen, Gergiev, Barenboim, Penderecki – man tror knappt att det är sant. Deras uttryckliga intresse går långt bortom det musikaliska, med ett motto om att stimulera till lösningar på Östersjövärldens många problem, långt bortom den klassiska musiken, genom att visa på möjligeheten att med hjälp av kreativa personligheter och starkt ledarskap förändra och skapa, i en mer generell mening. För att hårdra det: de ser musiken som drivkraft och inspirationskälla till politisk handling!

Det ligger förstås mycket idealism i detta, och det är väl svårt att tänka sig att Östersjöfestivalen verkligen skulle kunna få någon tydlig konkret inverkan på t.ex. Östersjöns fysiska miljö eller på de politiska förhållandena länderna emellan. Men det är ändå fantastiskt att en festival av detta slag finns. Det är om inte annat också en påminnelse om att Östersjön faktiskt utgör något av en stormakt i den klassiska musikens värld; listan över underbara verk och kompositörer som tillkommit vid Östersjöns kuster är ofattbart lång, från Tjajkovskij, Sjostakovitj och de andra ryska kompositörerna till Sibelius i Finland, Buxtehude i Lübeck och Öresundsregionen, Pärt i Estland, Chopin och de andra i Polen. Det här året deltar den förmodligen främsta av de nu levande polska kompositörerna dessutom själv: Krzysztof Penderecki. Jag blev nyfiken och cyklade ned till Berwaldhallen för att lyssna på honom häromkvällen, dirigerande sin egen och Sjostakovitjs musik. Orkestern var den ypperliga Sinfonia Varsovia, som jag vill minnas att jag lyssnat på någon gång i Polen också. Det gav mersmak. Däremot blev jag både förundrad och besviken på den klena uppslutningen vad gäller publik: halva salen gapade tom, och det trots massiv reklam i tidningar och ute på stan, med devisen som nu snarast tycktes mig ironisk: ”Alla kommer! Kommer du?” Man kan undra vad dessa världsstjärnor skall tro om det svenska intresset för klassisk musik och om det svenska kulturlivet överhuvudtaget.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: