Askbergens land

Doktorsavhandlingar brukar inte vara det mest upphetsande att läsa, men det finns undantag. Har just avslutat läsningen av finlandssvensken Rurik Holmbergs ekonomhistoriskt orienterade avhandling vid Linköpings universitet, ”Survival of the Unfit: Path Dependence and the Estonian Oil Shale Industry”. Det är en otrolig historia om hur Estland blev ”inlåst” i en miljömässigt helt förkastlig energiproduktion, baserad på det lokala fossila bränslet oljeskiffer. Oljeskiffer finns på många håll i världen, men inget annat land har någonsin förverkligat idén att bygga upp en verkligt storskalig energiproduktion på dess basis – förutom just Estland.

Holmberg visar hur ursprunget till detta beroende måste sökas långt tillbaka i historien, från tiden efter första världskriget, då Estland blev självständigt för första gången. Tveksamheten var stor ifråga om huruvida man verkligen skulle göra slag i saken, men till slut bestämde man sig. En första viktig kund blev de estniska statsjärnvägarna, vars lok började eldas med oljeskiffer på 1920-talet. Men det verkliga genombrottet kom när Estland började förädla oljeskiffern till skifferolja. Det var visserligen dyrt och komplicerat och smutsigt på alla sätt.

Men det fanns en stor efterfrågan: Estland började exportera stora mängder skifferolja till Nazityskland, där den användes till att driva Hitlers krigsflotta. Exportmängderna var så stora att esterna blev helt beroende av den nazityska exporten. Men detta uppmuntrade också estniska ingenjörer och affärsmän att vidareutveckla och förfina metoderna för utvinning och bearbetning av oljeskiffern. Det var på så sätt Estland ursprungligen hamnade i en slags ond cirkel där de inte ens idag har kunnat släppa oljeskiffern, dess uppenbara miljövidrighet till trots.

Sovjetåren innebar en radikal expansion, till en början för att förse Leningrad med oljeskifferbaserad gas och senare med elektricitet från stora oljeskifferkraftverk. Det innebar en våldsam industrialisering av hela nordöstra Estland, vilket i sin tur ledde till en enorm invandring österifrån. I dagsläget är esterna livrädda för vilka följder det skulle kunna få om man försökte lägga ned de förpestande oljeskifferkraftverken och den relaterade kemiska industrin: det skulle kunna leda till arbetslöshet och social oro i den ryskspråkigt dominerade regionen, vilket då skulle kunna bli ett lockande mål för Ryssland och dess krigsmaskin att ge sig islag med. Spännande fortsättning följer alltså. Tills vidare fortsätter landskapet i nordöstra Estland att omformas: det är egentligen ett helt flackt land, men oljeskifferindustrin har gett upphov till stora svarta askberg från bränd skiffer som här och var reser sig över hundra meter!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: