Kievska vyer

Kiev är en trevligt kuperad stad där den ligger på sina branta kullar på Dnjeprs högra strand. Ännu på 2000-talet tvingar topografin vissa gator att slingra sig krångligt ner genom raviner och upp igen på de höjder där den medeltida slaviska metropolen var belägen; man talar ännu om den ”övre staden” i detta sammanhang, även om det inte längre återstår särskilt mycket av minnen från den gamla ärorika tiden förutom den tusenåriga Sofiakatedralen, som av många ortodoxa troende helt enkelt anses oförstörbar. Katedralen har dessvärre gjorts om till ett museum över svunna tider, det religiösa tumultet finns inte kvar på det där sättet som i många andra kyrkor, där den intensiva stämningen ofta blir obeskrivligt tät.

Kievs nuvarande egentlig centrum ligger nedanför Övre staden, i en dalgång där det eleganta huvudstråket drar fram – nåja, så elegant det nu kan bli med de pompösa stalinistiska skrytbyggena som uppfördes här efter att all tidigare bebyggelse jämnats med marken i kriget. En slående kontrast till detta efterkrigstida centrum finner man på andra sidan Övre staden: där slingrar sig gatorna ned mot Dnjepr och en helt annan och mänskligare stadsbild tar vid. Husen är från 1800-talet och kvarteren andas något av S:t Petersburg eller Moskva från samma tid, gammalryskt så det förslår, och färggrant på det där orientaliskt längtande sättet. Kyrkorna ligger tätt, kanske 15-20 stycken på en yta av en kvadratkilometer, som tätast nedåt vattnet till. Caféer, restauranger, gallerier, teatrar är det också gott om.  

Den som anländer med tåg till Kiev och kommer ut på järnvägstorget bjuds för sin del genast på ett panorama över 2000-talets dominanta kievska stadsbyggnadsstil: de nybyggda 30- och 40-våningshusen skjuter i höjden på andra sidan dalgången in mot centrum till; påkostade i betydligt högre grad än de gamla sovjetiska hyreskasernerna som ligger vägg i vägg, men ändå sömlöst övergående i de senare: ofta byggs de nya höghusen helt enkelt direkt intill de sovjetiska husen. Båda stilarna är lika trista och intetsägande. Det påminner kanske mest om den gängse arkitekturen i de expanderande kinesiska metropolerna, även om jag är osäker på om det är Kina som har påverkat Ryssland och Ukraina eller tvärtom? Vad dessa länder har gemensamt är ändå att byggandet sker i ett tumultartat samhällsklimat, där världen verkligen förändras från dag till dag. Och där man inte har tid att längta efter de stämningsfulla, mysiga stadskvarter som vi i det gamla västliga Europa numera är så måna om att bevara.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: