Manuel Castells och civilsamhället

I fredags gästades KTH av Manuel Castells, sociologen vars trilogi om informationsåldern numera har blivit allmängods. Mycket av hans tänkande om ”nätverkssamhället” förefaller idag egentligen föga anmärkningsvärt, även om det en gång var det; det är ett vanligt öde för framstående teoretiker att det som de en gång kämpade hårt för att lansera efter en tid förefaller närmast självklart.

Castells idéer om civilsamhällets förändring är ändå klart intressanta. Framförallt kan man se honom som en radikal motvikt mot de forskare som hävdar att civilsamhället, med föreningsliv och andra kollektiva gemenskaper (vilka särskilt av många statsvetare brukar framhävas som en avgörande bas för samhällelig stabilitet och demokrati i ett längre perspektiv) är på utdöende och att människorna i samhället alltmer är på väg att isolera sig från varandra. Castells menar tvärtom att vi inte alls är på väg in i någon invidualismens slutgiltiga tidsålder. Det är bara formerna för civilsamhället som förändras. Informationstekniken har möjliggjort det: att grupper numera bildas och samlas som ett slags projektgemenskaper, för vissa specifika och oftast helt kortvariga syften. Den som irriterar sig på någon viss brist i samhället skrider snabbt till verket via webben eller mobilen, bildar ett nätverk genom sina vänner och vänners vänner, som snabbt kan växa till flera miljoner deltagare. De är ofta tämligen oideologiska, istället är de pragmatiska, orienterade mot mycket konkreta, specifika frågor.

Castells menar att de idéer han lanserade för nu nästan ett årtionde sedan just nu är på väg att löpa samman, och att det är just nu, inte minst i finanskrisens tidevarv, som vi på allvar kan se följderna av de trender han identifierade. Hans senaste projekt har varit att studera den amerikanska presidentvalskampanjen, där han pekar på Obamas väg mot seger som ett typexempel på det Castells alltid förutspått: just den oideologiske, konkret inriktade politikern som via web och mobil bygger upp sitt väljarstöd – på projektbasis.

Synd att det inte fanns någon historiker med på den efterföljande debatten på KTH. Det hade förmodligen varit givande, ty som sociolog brukar Castells ogillas av just historiker för sitt framhävande av det helt unika i samtiden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: