Tolv år sedan terrorattackerna i Urumqi

Jag sitter och läser om det sista, samtidshistoriska kapitlet i amerikanen James Millwards utmärkta bok ”Eurasian Crossroad: A History of Xinjiang” (som jag redan läst en gång under vår nyliga Kinavistelse), och jag får klart för mig att det idag råkar vara exakt tolv år sedan den enskilt värsta terrorattacken i modern tid ägde rum i Xinjiang: den 25 februari 1997 exploderade tre bomber på lokala stadsbussar i regionhuvudstaden Urumqi. Nio människor dog och 28 skadades allvarligt.  Bombattentat på ytterligare två bussar förbereddes men misslyckades, då bomberna av någon anledning aldrig exploderade. Dagen för attentaten hade knappast valts av en slump: officiella minnesceremonier till den veckan innan avlidne kinesiske ledaren Deng Xiaoping hölls nämligen just den dagen i Peking. Terrorattackerna, som kopplades samman med uiguriska nationalister, tolkades därför som en tydlig protest mot Pekings järngrepp om det muslimskdominerade Xinjiang, vars regionala ”autonomi” bara existerade på pappret.

Under våra veckor i Urumqi nu nyligen åkte vi förstås ofta stadsbuss, men det var svårt att föreställa sig att dessa bussar skulle kunna bli föremål för terrorattacker. Och det enda tecknet på någon spirande uigurisk nationalism som jag kunde upptäcka var busschaufförernas vana att ställa klockan efter inofficiell ”Xinjiangtid”, vilket betyder två timmar före Peking (hela Kina är absurt nog en enda enhetlig tidszon, trots att landet täcker en bredd i östvästlig led som motsvarar både två och tre timmar i soltid!). Överhuvudtaget utstrålade staden ett värdigt lugn – i den mån det nu någonsin kan bli ”lugnt” i en tid av vansinnig ekonomisk och samhällelig omvandling.

Om man ska tro centrala kinesiska myndigheter är detta lugn å ena sidan förrädiskt, eftersom det lurar uiguriska terrorister bakom varje gathörn, och å andra sidan ett resultat av polisens och militärens ”effektiva insatser”. Särskilt under det gångna olympiska året hade ordningsmakten mycket att göra, eller skaffade sig snarare mycket att göra: stora kampanjer och räder genomfördes för att hitta och arrestera misstänkta separatister och terrorister. Bytet blev ganska stort, att döma av officiella rapporter.

Frågan är dock hur många av dessa uigurer som hade något med terrorism att göra. Jag kan inte låta bli att lyssna till min egen intuition efter att under 5-6 veckors tid dagligen ha promenerat och åkt runt kors och tvärs genom Urumqi, både i kinesiska och uiguriska stadsdelar. Intrycket blir att Urumqi knappast är någon stad som hotas av en latent terror. Avståndet till grannländerna Afghanistan och Pakistan känns långt, mycket långt. Snarare är Urumqi en stad som sedan tjugo år tillbaka är helt uppslukad av sin egen radikala omvandling, på gott och ont. Förtrycket av det uiguriska självbestämmandet finns naturligtvis där (uttryckt bl.a. genom strikt övervakning av kulturella verksamheter och genom beslutet för några år sedan att all undervisning på universitet måste ske på kinesiska), men det är sannerligen inte många som orkar reagera på detta genom att ta till vapen och bli terrorister. För övrigt råder det total förvirring om huruvida de fåtaliga terroristerna egentligen är uiguriska nationalister eller snarare islamska fundamentalister. Fundamentalismen är i verkligheten ett exotikum i Xinjiang, och även separatismen förefaller märkvärdigt svag – kanske sneglar uigurerna på den föga uppmuntrande utvecklingen i de tidigare sovjetiska centralasiatiska republikerna, som vann sin nationella självständighet men vars ekonomiska utveckling inte alls har blivit densamma som i Xinjiang.  För ett materiellt bättre liv är människor ofta beredda att acceptera annat som går förlorat – vilket är synd, eftersom det inte alls hade behövt vara så.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: