Ryssland som kontrollrum

På en av ledarsidorna i dagens upplaga av Dagens Nyheter (papperstidningen) ackompanjeras en oroad artikel om Europas energisäkerhet av en färgbild föreställande Gazproms centrala kontrollrum, varifrån de ryska gasflödena styrs med hjälp av avancerad digital teknik. Det är en bild som resonerar väl med vårt pågående europeiska projekt om de kritiska infrastrukturernas historia i Europa, ”Europe Goes Critical” (EUROCRIT). På fotot i tidningen ser man nämligen hur Gazproms kontrollrum pryds av en enorm karta, med gasledningarna inprickade, föreställande inte bara Ryssland, utan hela Europa! Fotografen har uppmärksammat det och man får nästan intrycket av att Gazprom inte bara är en mäktig gasleverantör med möjlighet att via kontrakt och priser sätta press på sina kundländer, utan att man från Gazproms kontrollrum i Moskva även i rent fysisk mening kan styra hela Europas energiflöden!

Så är det förstås inte i verkligheten. Även Ruhrgas i Tyskland och andra stora gasbolag med övergripande systemansvar i enskilda länder har motsvarande Europakartor i sina kontrollrum. Den europeiska kartan är helt nödvändig, eftersom gasen verkligen är ett internationellt energislag vars flöden blir omöjliga att förstå om man inte har ett övergripande europeiskt perspektiv. Europakartan i Gazproms kontrollrum skulle i denna mening istället kunna tolkas i positiva ordalag som en uppmuntrande symbol för att Gazprom faktiskt ser sig självt som en del av Europa, vilket man inte alltid kan säga om Ryssland som helhet – frågan om huruvida Ryssland är europeiskt eller om det är någonting annat utgör ju tvärtom själva kärnan i Rysslands historiska utveckling!

Varje stort gasbolag har alltså sin egen Europakarta, genom vilken man kommer till insikt om hur man kan samarbeta på bästa sätt. Detta är lätt att glömma i stormen av europeisk kritik mot Gazprom och den stora misstänksamheten mot Putin: att naturgasen faktiskt är det kanske bästa exemplet i modern tid på ett stort europeiskt projekt som har bundit samman öst och väst och som på det stora hela lyckats mycket bättre än många andra samarbetsförsök. Ingen annan sektor symboliserar som naturgasen, med sin rent materiella koppling mellan öst och väst, något av en modern pan-Europeism – på gott och ont.

Se min nyliga artikel i Forskning & Framsteg om hur det historiskt gick till när Västeuropa började importera sovjetisk naturgas!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: