Ryskt och ryssländskt

Jag är ingen äkta bloggare: ett bevis på det, misstänker jag, är att när jag åker utomlands surfar jag nästan aldrig på nätet. I alla fall inte på jakt efter nyheter. Istället är det bästa jag vet att köpa ett knippe papperstidningar, sätta mig på ett café på en hektisk gata i en huvudstad och försjunka i händelseutvecklingen i landet och dess relationer till omvärlden, sett från dess eget perspektiv, och därmed göra sig en uppfattning om vad det egentligen är för debatter som pågår och vad det är för ett samhällsklimat som råder.

Två saker som jag lagt märke till i Moskvatidningarna: det ena, måhända självklart, är att begreppet ”Oberoende staters samvälde” (OSS) är högst levande och att det finns ett väldigt intresse för vad som händer i dessa länder. I Sverige har vi nästan glömt bort vad OSS är för något, och det förekommer knappast alls i debatten hos oss, trots att det alltså handlar om något så fundamentalt som relationerna mellan de före detta Sovjetrepublikerna, nu självständiga stater. Genom OSS, som begrepp (inte som organisation!) lever Sovjet vidare, skulle man kunna säga, i alla fall mentalt – eller för att tona ned den formuleringen: det är intresset för denna region som lever vidare. 

Det är utmärkt även för min naturgasforskning: genom OSS-rapporteringen blir jag ständigt uppdaterad om nya konflikter, avtal och trender i relationerna mellan Ryssland, Ukraina, Azerbaidzjan, Moldavien, Turkmenistan, Kazakstan osv. I Nezavisimaja Gazeta, som jag helst läser, är gasnyheterna inom OSS stort uppslagna så gott som varje dag. Nyligen handlade det om krisen med gasledningsexplosion i Moldavien, den här veckan handlar det om problematiska relationer med Turkmenistan och Iran, och om hur Kina försöker få tillgång till centralasiatisk gas från OSS-medlemmar. Allting rapporterat med en påfallande detaljrikedom och analytisk skärpa i långa artiklar.

Det andra som jag tänkte på, och som förvånar mig, är hur ofta begreppet ”rossijskij” används, på bekostnad av begreppet ”russkij”. Det förra betyder väl ungefär ”ryssländsk”, det senare ”rysk”. De lärde må tvista om den egentliga innebörden, men jag noterar i alla fall att det ryssländska tycks ha ökat i relation till det ryska under senare år. Även ölet som jag dricker är ”ryssländskt” snarare än ”ryskt” och när vi frågar i videobutiken efter någon bra ”rysk” film rättar man mitt ordval och visar på det stora utbudet av ”ryssländska” filmer.

Man skulle kunna tolka det positivt i antirasistiska termer som att man inte behöver vara etnisk ryss för att få bli fullgod samhällsmedborgare i Ryssland, det räcker med att man är ryssländsk (vad det nu må betyda!). Bort från den sönderrostade 1800-talsdrömmen om ett land, ett språk osv. Eller negativt i imperialistiska termer som att Ryssland inte nödvändigtvis måste sammanfalla med det geografiska område där ryska är största språket och ryssar största etniska gruppen, utan tvärtom kan inkludera även territorier där ryssar bildar etnisk minoritet. Ester, georgier och moldaver kan alla bli goda ryssländare, om man tolkar det så, och genast blir det mycket hotfullt. Frågan är då om det ligger någon medveten politisk drivkraft bakom det långsamt förändrade språkbruket?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: