Gotland och gasen

Den här veckan har jag tillbringat på Gotland, där det i dagarna har blossat upp en förnyad debatt om den planerade gasledningen som det rysk-tysk-holländska gasledningsföretaget Nord Stream vill dra från Viborg till Greifswald och som ska passera förbi i vattnen strax utanför Gotlands östkust. Stämningen på Gotland är skeptisk i detta avseende, att döma av lokala medias rapportering från ett möte i onsdag där gotlänningarna fick tillfälle att träffa och diskutera gasledningen direkt med representanter från Nord Stream och svenska myndigheter. Tajmingen för mötet ifråga var usel: dagen innan hade det nämligen framkommit mutmisstankar mot en professor på Högskolan på Gotland som, om det nu ligger något av sanning i det, ska ha tagit emot fem miljoner kronor i forskningsmedel i utbyte mot stöd för gasledningsbygget. En viss irritation låter sig också märkas över att man tillåts diskutera miljöfrågorna, men inte uppmuntras att diskutera den storpolitiska dimensionen.  

Måhända är det något av hanseatiska minnen som spökar? I medeltidens Östersjöhandel var ju Gotland länge en mittpunkt av avgörande betydelse för handeln längs ungefär samma rutt som gasledningen nu ska följa, men öns historiska trauma är att man någon gång framåt 1300-talet började segla direkt med varor (och idéer!) mellan de tyska hansestäderna och nordöstra Östersjöområdet. Sedan dess har Gotland sett sin betydelse minska gradvis, och man har inte haft mycket att säga till om i Östersjöområdets politiska och ekonomiska utveckling sedan medeltidens gyllene glansdagar. Gasledningens vara eller inte vara och möjliga sträckning är heller knappast något som gotlänningarna kan påverka i nämnbar utsträckning. Och även om det vore tekniskt möjligt kommer det knappast ifråga att bygga ett stickspår på den tysk-ryska ledningen till Gotland; istället går ledningen precis som 1300-talets handelsfartyg förbi ön, om än på nära avstånd.

I Gotlands Tidningar läser jag dock till min häpnad att det finns idéer på Gotland om att exportera miljövänlig gotländsk biogas österut över Östersjön, i pipelines som då troligen skulle korsa Nord Stream, t.ex. till Estland och Lettland och därmed bidra till dessa länders beroende av rysk gas. Här har man uppenbarligen förlorat all känsla för proportioner – ty hur skulle Gotlands minimala biogasresurser någonsin kunna motivera byggandet av en dyr biogasledning på Östersjöns botten?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: