Olja och plast från skogen

Det har varit en trend ganska länge nu, men det är först under de senaste veckorna jag själv fått upp ögonen för vad det är som pågår: nämligen enorma ansträngningar inom forskning och utveckling för att producera plast baserad på växter, träd och annat biologiskt material.

Det är lätt att glömma hur otroligt sammanvävda våra samhällen är med oljan – inte bara som energikälla, utan också som generisk råvara för produktion av allt från asfalt och cykeldäck till TV-skärmar och plastpåsar. Och när oljan tar slut, vad kommer då att hända med denna aspekt av vår moderna tillvaro? Är det överhuvudtaget möjligt att föreställa sig ett samhälle helt utan plast? Jag har nog ibland tänkt på detta i förbigående, men nu tycker jag mig för första gången få en verklig uppfattning om vart det hela är på väg: det är naturens växande material, närda av sol och regn, som ska rädda och upprätthålla vår plastvärld! Plasterna kommer inte att försvinna.

Det är i alla fall vad många forskare och entreprenörer redan tror på i tillräckligt hög grad för att investera stora summor i en sådan utveckling av ”bioplaster”. Nästan all plast i världen tillverkas fortfarande ur fossil olja och naturgas, men som t.ex. Sture Henckel skriver i en utmärkt artikel i tidningen Ingenjören ”har en grönare utveckling börjat spira med nya utgångsmaterial som papper och förnybara polymerer från växtriket”. Där berättas bland annat om företaget Tenova Bioplastics i Åby utanför Norrköping, vars påsar och bärkassar är ”de enda som tillverkas i Sverige som också är helt komposterbara” och som innehåller 40% råvara från växtriket (majsstärkelse). Det är uppenbarligen fortfarande en lång väg att gå, men trenden är iögonfallande.

I ett vidare perspektiv passar denna utveckling mycket väl in i en allmän trend som särskilt hos oss i det skogsrika Östersjöområdet skulle kunna beskrivas som ett återvändande till skogen och naturen: särskilt ur materialet trä verkar det som om man skulle kunna producera nästan vad som helst i framtiden. I ett nyligt reportage i tidskriften Forskning beskrivs det nordiska trädet rentav som vår nya ”oljekälla”.

Det anknyter till en idé som jag i ett par tidigare essäer har utvecklat: nämligen att den fossila eran med kol, olja och gas som nyckelråvaror i det industrialiserade samhället kan komma att i efterhand visa sig som en kort parentes i mänsklighetens utveckling. Såväl årtusenden av förflutenhet som årtusenden av framtid tycks bygga på skog och växter som främsta råvaror, och det är bara ca. 200 år däremellan som domineras av fossila material.

Ändå återstår det förstås många årtionden och i värsta fall århundraden innan vi en gång för alla kan lägga den fossila eran bakom oss.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: