Från biodiversitet till språkdiversitet

Det är inte bara inom miljöforskningen som man talar om hot mot global mångfald och diversitet. Även inom språkforskningen gör man det. Jag inser att jag missade ett ovanligt framträdande på detta ämne för ett par veckor sedan i Uppsala, där professor Peter Austin från School of Oriental and African Studies i London föreläste kring ”Risk and the World’s Linguistic Diversity”.

Av referatet från föreläsningen framgår det att det för närvarande finns runt 6500 språk i världen, men att bara ungefär hälften av dessa förs vidare till barn i nästa generation, ”då föräldrarna övergår till politiskt, ekonomiskt och kulturellt mer dominerande språk”. Med andra ord: det tar numera bara en generation för att hälften av hela världens språk ska försvinna och dö ut. Det är en närmast ofattbart snabb kollaps av världens språkliga månfald.

Är detta farligt? Vad är det egentligen vi förlorar? Vi förlorar ett immateriellt världskulturarv, social och individuell identitet hotas och dessutom går vi för alltid miste om en väldig mängd kunskap och visdom som bärs upp av enskilda språk. Peter Austin pekar på att det pågår frenetiska ansträngningar runt om i världen för att motverka denna tragiska utveckling. Och ändå kan jag inte låta bli att pessimistiskt fastställa hur otroligt destruktiv vår egen tid är och hur snabbt den kulturella förödelsen kan fortgå numera. Hur länge kommer det överhuvudtaget att finnas ett kulturellt minne, en kulturell förflutenhet?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: