I krisens Grekland

De senaste dagarna har jag varit i Aten för ett möte med mina Eurocrit-kollegor. Stämningen i stan är extremt nervös. Vilda strejker härjar och i gathörnen står sedan i fredags tungt beväpnad polis redo att gripa in mot eventuella upprorsmakare, föranlett av en incident då brandbomber kastades mot regeringspartiets kontor. Klassicistiska kolonner i de eleganta delarna av huvudstaden har blivit helt nedklottrade med anarkistiska slagord. I universitetskvarteren hänger stora banderoller med ursinniga budskap riktade till landets rika och mäktiga.

Vad är det egentligen som håller på att hända i Grekland dessa dagar? Väntar månne en revolution?? Det har ju inte saknats radikala maktskiften, statskupper och inbördeskrig i det moderna Greklands historia. Den senaste diktaturen ligger inte mer än ett par årtionden tillbaka i tiden, och många minns. Och just universitetskvarteren riskerar att hamna i händelserna centrum, eftersom polisen enligt grekisk lag inte har rätt att gripa någon på universitetets område! Det är den märkliga historiska konsekvensen som förhandlades fram med den första demokratiska regeringen efter att den förra diktaturen ingripit hänsynslöst mot de studentgrupper som slogs för demokratin på det radikala 1970-talet.

Varför denna atenska oro just nu, strax innan jul 2009? Den omedelbara orsaken är uppenbarligen den extrema ekonomiska krisen i landet och framförallt den närmast bankrutta staten, som det numera skrivs flitigt om inte bara här i Grekland utan även i världspressen. Och mutsystemet har fått en absurd dominans; korruptionen, som någon kommenterade saken, är lika central för Grekland som Akropolis.

Men det finns också en annan bakgrund: mina grekiska historikerkolleger suckar och pekar på landets oförmåga att genomföra nödvändiga reformer och strukturera om ekonomin i en tid då EU, världskapitalismen och de så kallade fria marknaderna kräver mer än turism och sjöfart för att hålla jämna steg med mer tillväxthungriga länder. Vad ska man leva av här i framtiden? Det är en fråga som många ställer sig.

Det är uppenbart att Grekland än så länge har varit en förlorare när den globala ekonomiska krisen härjat, det råder en påtaglig pessimism i detta avseende. Sverige förlorar SAAB men lär knappast gå under av det; tvärtom blir krisen till ny motivation att fortsätta utmana världen med stolta innovationer, ny teknik och luthersk flit. Men i Grekland, anmärker någon sarkastiskt, har innovationerna lyst med sin frånvaro alltsedan Arkimedes’ skruv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: