Politisk dans om Sidenvägen

Igår kväll var vi bjudna av våra kinesiska vänner på den i dagstidningarna stort annonserade kinesiska nyårsgalan på Konserthuset: Dansen om Sidenvägen, framförd av Gansu Sång- och Dansteater. Det hela lovade gott för alla som intresserar sig för kinesisk kultur. Enligt förhandsreklamen anses denna föreställning, som har framförts regelbundet på olika håll ända sedan 1979, vara en ”milstolpe i Kinas danshistoria” eller rentav ”Kinas motsvarighet till Svanjön”.

Jag vet inte mycket om dansföreställningar, men dessa omdömen var nog ändå överdrivna. Visst var det trevligt att titta på, men det är svårt att tänka sig att detta skulle vara det bästa Kina har att erbjuda. Något som tyder på det är om inte annat det faktum att Dansen om Sidenvägen ingalunda är kommseriellt gångbar, utan är helt beroende av statliga sponsorer som helt enkelt har bestämt att denna föreställning ska prioriteras framför andra.

Nu är det ju inget ont i att staten bidrar till kulturlivet. Tvärtom, det bidraget skulle gärna få vara betydligt större, även i Sverige. Men i det kinesiska kulturlivet innebär statlig sponsring att artisterna i fråga också får ett politiskt uppdrag som de inte kan avsäga sig: de representerar inte sig själv som konstnärliga utövare, utan företräder på scenen i första hand den kinesiska staten och dess totalitära styre.

Detta kom till övertydligt uttryck på Konserthuset igår. Det dröjde närmare halvtimmen innan själva föreställningen kunde komma igång, eftersom ett antal kostymklädda representanter från kinesiska organisationer och myndigheter – inklusive Kinas Sverigeambassadör i egen hög person – äntrade scenen en efter en för att hålla högtidliga och politiskt symbolmättade tal. Den intet ont anande svenska publiken, som kommit för att åtnjuta dansföreställningen, blev vare sig de ville eller inte indragna i ett ceremoniellt högtidlighållande av bl.a. det 60-åriga beståendet av Sveriges och Folkrepubliken Kinas diplomatiska förbindelser. Flera talare prisade Sverige som det första västlandet som erkänt Folkrepubliken 1950. Att kultur verkligen är politik har sällan varit lika glasklart.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: