Bullrets förbannelse

Något av det mest givande med historisk forskning är hur tydligt det blir att våra föreställningar om vad som utgör ett drägligt och acceptabelt liv är otroligt flexibla. För nutida generationer framstår ju t.ex. villkoren som majoriteten av 1800-talets svenskar levde under och som vi fortfarande blir påminda om genom den tidens litterära naturalism som  helt oacceptabla.

Den tekniska och ekonomiska utvecklingen har sedan dess skapat extrema förväntningar på materiell komfort och att detta dessutom ska kunna omformas till någon slags allmän upplevelse av lycka. Vi har anpassat våra förväntningar i takt med de samhälleliga ”framstegen”. Men ännu märkvärdigare är att vi samtidigt har anpassat våra krav på tillvaron till den allmänna skövlingen av vår livsmiljö, dvs. en anpassning i motsatt riktning. Ingen tycker det är speciellt konstigt att en storstad genomsyras av ett groteskt och oupphörligt buller, eller att både stad och land gradvis genomgår en extrem förfulning. Man anpassar sig och tycker det är normalt.

Själv kan jag dock stundom irritera mig till bristningsgränsen just vad gäller det ständiga bullret från väg- och flygtrafik. Varför acceptera detta? Hur står vi egentligen ut med det? Det är ett under att man inte fler drabbas av psykos till följd av detta. Det är ju så otroligt motbjudande och onaturligt, om man tillåts använda ett sådant ord.

Vi väljer våra perspektiv. Världen har blivit bättre med åren och det erkänner vi gärna. Men det förefaller ofta betydligt svårare att se hur allting samtidigt försämras dag för dag. Förmodligen är det ett tecken på att jag håller på att bli gammal, men jag blir alltmer benägen att sympatisera med Georg Henrik von Wright, den finske filosofen, som enkelt men tydligt visade på att allt vad ”framsteg” heter bara är en myt, en tom eller åtminstone helt subjektiv föreställning.

Annonser

One Response to Bullrets förbannelse

  1. Gustav skriver:

    Jag irriterar mig också på buller och har framför allt hängt upp mig på lågt buller och sus i vissa moderna hus som jag arbetat i. Av döma av några av kommentarerna till en bloggpost jag skrev om det en gång, tycks även fler personer uppleva det som jobbigt: http://www.gustavholmberg.com/tomrum/2003/08/11/flaktar-och-ett-allestades-narvarande-susande/

    Vår lägenhet i ett hus från 1928 är mer eller mindre knäpptyst i det avseendet, men fläktsystemen i en del nybyggda hus bullrar något enormt. Allt blir som du säger inte nödvändigtvis bättre med tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: