Energi och beroenden i Västberlin

Jag sitter på stadsarkivet i Berlin och går igenom akter från 1980-talet. Delningen i öst och väst sätter fortfarande sin prägel på allt. Ännu våren 1989 märks inga tecken på att någonting skulle kunna vara på väg att förändras, bara några månader innan Berlinmuren faktiskt faller.

Västberlins situation var föga avundsvärd på den tiden, där staden låg som en ö mitt i DDR. Min egen forskning handlar om energiförsörjningen, där det särskilt tydligt framgår hur det isolerade geografiska och politiska läget begränsar möjligheterna. Man vill få en anslutning till ett elnät med bredare täckning, helst en förbindelse med resten av Västtyskland, och man vill få tillgång till naturgas, som alla andra städer i såväl västra som östra Tyskland. Luften i Västberlin och miljöförhållandena i allmänhet är mycket värre än i Västtyskland som helhet, eftersom man tvingas fortsätta elda med kol. Och elavbrotten är många fler, eftersom inga andra delar av landet kan komma till undsättning om något av kraftverken i staden havererar.

Men det var inte bara energi man ville importera. I dokumenten på stadsarkivet kan man ta del av problematiken kring införseln av allt från mat och öl till sand och (makabert nog) djurdelar – och allt måste förstås transporteras över DDR:s territorium, vilket gör det komplicerat och känsligt. Det kollektiva traumat från blockaden 1949 är ännu levande, och de allierade kräver lagerhållning för fem månader framåt av alla nödvändigheter.

Men i en vidare mening är Västberlins strävan efter integration med omvärlden bara ett extremt exempel på något som alla länder upplever. Ett land som Sverige, men inte ens stora länder som USA, Kina eller Ryssland, skulle nuförtiden klara sig något vidare under någon längre period om de plötsligt gick miste om sina band till omvärlden – särskilt inte numera när vi är så rika och bekväma av oss och har så otroliga krav på vår levnadsstandard! Förhållandena i Berlin under kalla kriget är en påminnelse om en sårbarhet som alltid finns, överallt och ständigt, men som på de flesta håll bara blir tydlig i händelse av något konkret problem med leveranser. Att studera Berlins försörjningshistoria känns därför tämligen lärorikt även i ett vidare perspektiv. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: