Europa, naturgasen och Genèveandan

Jag är i Genève för att utforska FN:s roll i Europas naturgashistoria. Naturgas är kanske inte det första man tänker på i FN-sammanhang, men då glömmer man bort FN:s s.k. ”ekonomiska kommission för Europa”, UNECE, som historiskt sett har hängivit sig åt allehanda materiella integrationsprojekt, från el och gas till järnvägar och Internet – alltid med det uttalade målet att de tekniska systemens integration över gränser ska bidra till att skapa fred och förhindra krig i världen. I det perspektivet betraktas det mest som positivt att länder blir beroende av varandra.

Denna tanke, att ekonomiska och materiella beroenden länder emellan kan skapa fred, är ett känt motiv också bakom tillkomsten av EU:s föregångare, Kol- och Stålunionen som bildades 1951. Denna skulle som bekant omöjliggöra framtida krig mellan Tyskland och Frankrike. Men UNECE, som präglades starkt av dess förste chef Gunnar Myrdal och ett flertal andra svenskar, skilde sig markant åt både från EU:s föregångare och från andra västligt dominerade organisationer som NATO och OECD. UNECE, som bildades 1947, stod nämligen inte bara för en västeuropeisk integration, utan för visionen om det östvästligt förenade Europa – på tvärs mot kalla krigets militära och ideologiska logik.

UNECE föll med åren alltmer i glömska i takt med att blockuppdelningen mellan öst och väst stabiliserade sig. Efterkrigstidens europeiska historia skrevs inte i UNECE:s, utan i EU:s, NATO:s och OECD:s tecken. Naturgasens historia i Europa är det mest påtagliga – ja, egentliga enda – exemplet på en riktigt lyckad integration mellan de kapitalistiska västländerna och det totalitära, kommunistiska öst under efterkrigstiden. Dvs. ”lyckad” i den mån man nu går med på att ömsesidiga beroenden är någonting positivt. I dagsläget är ju som bekant EU:s beroende av rysk gas, med rötter i det kalla krigets tidsålder, inte helt oomstridd och välkomnas inte av alla.

Att dyka ner i UNECE:s arkiv är hur som helst spännande. Akterna är från 1950- och 1960-talen, men de andas kvarblivet 1920-tal, med den tidens paneuropeiska drömmar som aldrig fick slå igenom på allvar. På 1920-talet, och även en bit in på 1930-talet, talade man här gärna om ”Genéveandan” med dess optimism inför världens framtid. Nationernas palats, där jag sitter och forskar i en källare dessa dagar, har med sin tidigt funktionalistiska akitektur något bisarrt storslaget över sig där det ligger på sluttningen upp från Genèvesjön och Alperna i bakgrunden: det tycks verkligen ha byggts med en tänkt världsregerings ambition och självförtroende.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: