Från natur till nätverk

Boken som jag arbetar på här i Holland (tillsammans med Arne Kaijser och Erik van der Vleuten) är tänkt att heta ”From Nature to Networks: The Infrastructural Transformation of Europe,1850-2000” och handlar om hur den ”djupare strukturen” i Europas geografi har gått från att vara baserad på naturliga länkar mellan regioner och länder till en ny struktur baserad på artificiella, människoskapade länkar och förbindelser.

Fram till början av 1800-talet var så gott som alla internationella flöden mellan olika delar av Europa baserade på transporter över hav och floder och i någon mån enkla, svårframkomliga vägar över land. Numera är transportmöjligheterna förstås mycket vidare: hav, floder och kanaler spelar vissersligen fortfarande en väldigt stor roll, men dessutom har det tillkommit järnvägar, motorvägar, flyg osv. Transportmöjligheterna är oerhört diversifierade. Samtidigt har information och energi, som förr i tiden bara kunde flöda med hjäljp av transportväsendet, nu fått sina egna infrastrukturer i form av telefonsystem, Internet, kraftledningar, pipelines för olja och gas osv.

Vår tes är att framväxten av denna mångfacetterade röra av materiella nätverk har spelat en avgörande roll för den europeiska integrationen i historiskt perspektiv. Det kan tyckas närmast självklart när man tänker på det, men om man slår upp en europeisk historiebok på måfå så är det ändå nästan ingenting som handlar om denna materiella aspekt av europeisk integration. Vår bok ska alltså ge ett nytt – och bättre! – perspektiv på Europas historia genom att förklara uppkomsten av en ny, nätverksbaserad geografi.

Men vi är också väldigt nyfikna på hur nätverken ifråga har använts, eller hur de har ”exploaterats” av olika aktörer genom åren, som t.ex. militären, resebyråerna, människosmugglarna, logistikfirmorna och de centrala planeringsorganen i kommunisttidens Östeuropa. Dessutom har vi börjat skissa på en avslutande del i boken som är tänkt att handla om hur de materiella nätverkens framväxt har förändrat Europa som fysiskt landskap. Såväl landskapen i traditionell mening liksom även ”vattenskap” och ”luftskap” tycks ha genomgått en påtaglig ”infrastrukturering” under de senaste 200 åren.

Vad som särskilt facinerar mig vad gäller det senare är just ”vattenskapens” omvandling: floder som vid närmare betraktande inte har mycket av natur kvar i sig efter att ha rätats ut, muddrats, dämts upp osv., och de europeiska haven som inte heller är så naturliga som de kan tyckas, utan som även de blivit till ett slags artefakter eller artificiella system, anpassade för det moderna samhällets krav genom skapandet av särskilda farleder, indelandet i ekonomiska zoner, nedläggandet av elkablar och pipelines på botten och inte minst konstruktionen av konstgjorda kuster och stränder, något som man förstås ständigt påminns om här i Holland.

Återstår bara själva skrivandet av boken. Det har startat rätt trögt, men jag ber att få återkomma i ämnet här på bloggen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: