Svenska världshav

GP Debatt skriver John Holmberg och Jan Thulin idag om behovet av förbättrat samarbete kring världshavens ekologiska hälsa. Två utländska miljökämpar, den amerikanske marinbiologen Ken Sherman och Randall Arauz, ordförande för miljöorganisationen PRETOMA i Costa Rica, har nyligen tilldelats ”Göteborgspriset för hållbar utveckling”, och Holmberg och Thulin tar tillfället i akt att resonera kring Sveriges roll i de havsekologiska frågor som de båda pristagarna varit engagerade i.

Sherman får sin del av priset för sitt enträgna arbete med att föra samman olika vetenskapliga discipliner, olika typer av myndigheter och inte minst olika länder för att få ett helhetsperspektiv på världshaven. De ”stora marina ekosystem” som han identifierat globalt (totalt 64) är i så gott som alla fall djupt transnationella till sin karaktär, vilket gör det meningslöst för enskilda länder att bekämpa hoten mot haven på egen hand.

Desto mer förvånad blir jag när Holmberg och Thulin framhäver hur den havsrelaterade forskningen på Göteborgs universitet och på Chalmers – var för sig – har genomgått vad de betecknar som en mycket positiv ”samordning”. Ökad tvärvetenskaplighet är alltid välkommen, men detta är trots allt bara en liten ingrediens i Shermans ambitiösa strategi för haven. Det i särklass viktigaste förblir självklart samarbetena mellan länder, och de svenska debattörerna ger intryck av att ha ett förbluffande snävt nationellt perspektiv. Det förefaller långsökt, för att uttrycka det milt, att hoppas på positiva effekter för världshaven av en samordnad forskning inom ett eller annat svenskt universitet.

Den enkla sanningen är ju att det inte finns några svenska världshav. Om man verkligen vill uppnå någonting på detta viktiga område krävs det troligtvis mycket mer radikala förändringar. Tyvärr innebär ”samordning” som bekant oftast en ännu starkare inlåsning och ännu mindre verklig handlingsförmåga. Det är inte för inte som Sherman pekar på att fattiga utvecklingsländer ofta visat sig mer handlingskraftiga än den så kallade rika världen: där saknar man ofta tröga forsknings- och myndighetsstrukturer, och den samhälleliga turbulens som detta ofta medför har i detta fall fått en positiv effekt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: