Tystade energikällor

I veckan var jag i Linköping för att agera opponent på Ann-Sofie Kalls samtidshistoriska doktorsavhandling på temat svensk energipolitik, ”Förnyelse med förhinder: den riksdagspolitiska debatten om omställningen av energisystemet, 1980-2010”. Det är minst sagt ovanligt att en historisk avhandling vågar sig på att sträcka sig ända in i nutiden och på de flesta historiska institutioner vore det troligtvis helt otänkbart. Men inte så i Linköping. Kalls avhandling är ett utmärkt exempel som visar att det är både möjligt och givande. Dessutom kom avhandlingen som på beställning i bemärkelsen att den är precis vad man behöver för att kunna sia om hur svensk energipolitik kan tänkas komma att utveckla sig efter atomkatastrofen i Japan.

Kall intresserar sig särskilt för de förnybara energikällorna, och drar slutsatsen att dessa nästan alltid tenderat att medvetet tystas ned av mäktiga aktörer så fort någon försökt ta upp dem till diskussion. Därför har energipolitiken istället kommit att handla om oljeberoendet och kärnkraftens vara eller inte vara. På 1980-talet ignorerades de förnybara energikällorna med argumentet att de ännu inte var tillgängliga i någon större utsträckning och att det därför vore orealistiskt att ersätta kärnkraften och oljan med förnybar energi. På senare år har det snarare blivit tvärtom, då miljöminister Andreas Carlgren hävdat att de förnybara energikällorna ”redan vunnit matchen”, dvs. att deras roll i energisystemet redan är så betydande att vidare debatt om dem knappast behövs.

Kalls avhandling är en utmärkt analytisk sammanställning av trettio års energidebatt som jag kan rekommendera till alla som känner behov av att tränga bortom de ofta intetsägande dagspolitiska ögonblicksbilderna. Den är skriven på en förvånansvärt enkel akademisk svenska som torde göra den lättillgänglig även för många utanför universitetsvärlden.

Stilen är enkel, men jobbet som ligger bakom att få denna märkliga historia skriven har knappast varit enkelt. Arbetet bygger visserligen nästan uteslutande på riksdagsprotokoll, propositioner, motioner och offentliga utredningar, och nog saknar man något av den hätska debatt som förts parallellt i media. Men det kan å andra sidan vara skönt att för en gångs skull slippa media och bara lyssna till vad som faktiskt sägs i riksdagen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: