Eurokrisens fördummande formler

Jag sitter och funderar på den s.k. eurokrisen. Rapporteringen om denna visar på något av det mest anmärkningsvärda i dagens medievärld, nämligen att vi alla utan problem förväntas kunna följa med i komplicerade företags- och nationalekonomiska resonemang. Tidningarnas ekonomisidor fylls till bredden av fackbegrepp som vi i vissa fall må ha en hyfsad uppfattning om vad de betyder (BNP, inflation, räntebana osv.) jämte en del andra, mer mystiska ord (inköpsindex, kapitalisering, algoritmhandel). Detta må vara hänt. Men att alla vi som inte har läst ekonomi på universitetet utan vidare förväntas hänga med i alla möjliga analyser av hur dessa variabler påverkar varandra, och hur man på sådan basis kan förutspå framtiden, det är både besynnerligt och skrämmande. 

Samtidigt som vi alla förväntas tänka som proffsekonomer har förväntningarna när det gäller t.ex. historiska kunskaper hos allmänheten fullständigt kollapsat. Än så länge förväntas vi veta vad en metahändelse som ”andra världskriget” är för något, men så fort det handlar om t.ex. ”franska revolutionen”, 1970-talets ”oljekriser” eller t.o.m. ”Berlinmurens” fall tvingas medierna infoga en faktaruta för att upplysa sina läsare om betydelsen av begreppen ifråga. Så usla är nämligen våra historiska baskunskaper.

När det gäller naturvetenskap och teknik är förväntningarna på läsarna ännu lägre, ja i princip lika med noll. Gängse medier har mer eller mindre gett upp, eftersom man vet att det inte finns många läsare som orkar försöka följa med i moderna biokemiska eller nanotekniska resonmenag. Vetenskapsjournalistiken har nästan helt flyttat ut till mer specialiserade tidningar, tidskrifter och webbplatser. Möjligtvis kan man fortfarande på söndagarna läsa en sida eller två i de stora dagstidningarna om nya vetenskapliga rön. Artiklarna är då ofta skrivna av journalister med fin pedagogisk känsla för att man i dagens samhälle inte kan förvänta sig att den vuxna befolkningen kommer ihåg något av högstadiets NO-undervisning.

Naturvetenskap och teknik kan kanske få förbli i bakgrunden när det gäller eurokrisen (även om kopplingarna kanske är starkare än vi tror!), men vad gäller kunskaper om historia, geografi och kultur finns ett direkt konkurrensförhållande med ekonomernas tolkningar av händelserna i dagens krisande Europa – och framförallt vad gäller krisens möjliga lösning. Av tidningarnas ekonomisidor att döma handlar allting om att på politisk väg komma överens om en lämplig ekonomisk formel på vars basis eurozonens ekonomi snart kommer blomstra igen. Och de flesta av oss sväljer genast denna typ av resonemang. Mot detta fackekonomiska tolkningsföreträde framstår relativt enkla och självklara historisk-kulturella analyser av den typ som t.ex. Richard Swartz utvecklat i en serie DN-kolumner genast som kontroversiella i sin pessimism, trots att de egentligen är helt självklara. Ekonomernas dominans, så tycks det mig alltmer, underbygger ett allmänt fördummande när det gäller vår förståelse av samtiden och av möjliga framtida utvecklingsvägar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: