Korruptionens kärna

Ingenting är mer centralt för det kinesiska samhällets sätt att (inte) fungera än den ständigt närvarande korruptionen. Den finns överallt, och ingen kan undvika den. Men oftast är den högst prosaisk, långt från den maffiavärld av makt, pengar och våld som man kanske föreställer sig den.

Korruptionen har två grundformer: en som handlar om mutor, en annan som handlar om vänskap. Vänskap, skulle man kunna hävda, är korruptionens faktiska kärna. Ingenting är så vanligt i Kina som att en vän hjälper till att öppna upp dörrar som annars skulle ha förblivit stängda, eller som skulle ha krävt långa – korrumperade eller ej – omvägar för att ta sig igenom. Kinas personliga nätverk, guangxi kallade, är berömda, men de ställer också samhällets formella regler och tänkta rättvisa helt ur spel. Problem med att få en tid för läkarbesök eller operation på ett sjukhus? Vänner och vänners vänner hjälper till att ordna det. Orolig för att ditt barn inte skall komma in på rätt skola eller universitet? Vänner och vänners vänner hjälper dig. I behov av jobbiga tillstånd för att öppna butik eller konsultfirma? Vänner och vänners vänner fixar det.

Vänskapen underlättar alltså, men den skapar också en oerhörd osäkerhet och brist på tillit bortom nätverkens yttre gräns. Den som köper livsmedel märkta exempelvis som ”ekologiska” brukar i Sverige, utan att ens reflektera över det, ta för givet att de faktiskt uppfyller vissa krav och har genomgått en rättvis granskningsprocess. Icke så i Kina. Det finns ingen möjlighet att avgöra om något som sägs uppfylla vissa krav faktiskt gör det. Mutor, men oftare vänskap, kan ha hjälpt producenten att få den nödvändiga stämpeln. När man i Kina debatterar ”matsäkerhet”, vilket man gör hela tiden, är det fruktan för vänskapen som utgör basen för alla oro. Och övertygelsen om att det är bättre utomlands skapar enorma möjligheter för exportörer av alltifrån polsk mjölk till australiensiska havregryn. På flygplatsen i Hongkong hänger numera stora plakat som varnar för de hårda straff som väntar den som försöker smuggla ut mjölkpulver till det egentliga Kina. Det är korruptionen i Kina, och kinesernas – högst befogade – brist på tillit, som gör sådan smuggling lukrativ.

Min son tycker om att leka i sandlådan i området där vi bor. Sanden har levererats av ett företag som uppfyller vissa kriterier och dess kvalitet och renhet har kontrollerats. Dvs. det finns papper på det. Problemet är att sådana papper inte nödvändigtvis säger någonting om verkligheten. Jag har ingen möjligthet att bedöma risken för att sanden som min son leker i är ofarlig, eller om den i verkligheten har tagits från ett tidigare industriområde och förorenats av tungmetaller, kemikalier och radioaktivitet. Pengar och vänskap kan mycket väl ha hjälpt till att få tillstånden och intygen ordnade. I det korrumperade samhället är den materiella verkligheten helt skild från den värld som beskrivs i officiell dokumentation och redovisningsprocedurer. Det bästa – och enda – sättet att få reda på hur saker och ting egentligen förhåller sig är att höra efter hos vänner eller vänners vänner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: